mammorkanocksatanka

Förtvivlan. Sitter på jobbet och blir förtvivlad över vad folk har för problem. Jag förstår att vi behöver bidrag i Sverige. Men när en förälder ringer och är upprörd över att sonen blivit förtvivlad när han inte fått rätt till bostadsbidrag för att han hyra är för låg. Långt under 1800. Har fått tagit lån för att köpa lägenheten på över 1, 4 miljoner och han inte klarar av räntorna. Vems problem är det då. Är det mina skattepengar som ska betala hans ränta för en bostadsrätt i Stockholm. Vem hjälper mig så att mina barn ska få bra boende i Stockholm när de flyttar hemifrån.
Nu klagar vi så mycket på våra invandrare. Men jag ska säga.. att de som har de sämsta argumenten och som är näbbiga och gnälliga är våra medborgare som har en inkomst över medelinkomstageren. De som tar sig fram på extra jobb och halv sjukersättning är oftast otroligt tacksamma för den hjälp de kan få. Självklart finns det undantag åt båda hållen.
 

Men det är lätt att generalisera när man samtal efter samtal får föräldrar i örat som klagar över att deras ungdomar kostar för mycket och att samhället ska ta sitt ansvar. Samhället, var har det egna ansvaret tagit vägen. När de ifrågasätter hur deras 20 åring ska kunna försörja sig och betala hemma då det inte har något arbete får jag rysningar. Det finns så mycket 20 åringen kan göra för att bara få lite pengar varje månad. Anmäla sig att dela ut reklam, helg jobb på ICA eller fråga grannen om man får klippa gräsmattan. Nu finns det säkert de som tycker att jag gör det lite enkelt. Ja, de må så vara. Men jag har faktiskt själv en 20 åring hemma som inte får det jobb han vill ha.

 

Men så länge som han själv anstränger sig att själv få ihop medel som gör att han själv kan köpa sina kläder och stå för löpande utgifter så får han bo hemma och äta så länge han vill. Jag har gjort ett val i mitt liv att skaffa barn och det valet har gjort att jag både vill och ska ta mitt eget ansvar att se till att mina barn kan försörja sig innan de behöver flytta hemifrån. Jag vet att det kommer en dag när de inte vill bo hemma längre och jag sörjer för det men vet också att det är för deras egen skull.

Vi förvånar oss ibland hur invandrare kan klara sig på så lite pengar. Vår första tanke kan nog vara att de är kriminella eller arbetar svart. Man jag frågade faktiskt en gång en ganska ung ensam pappa hur han försörjde sig då han inte hade någon inkomst men kunde betala hyran. (frågan var inte bara av ren nyfikenhet, utan ingick faktiskt i min arbetsuppgift att göra). Han svarade att han var stöttad av hela släkten. De ville alla att han skulle kunna umgås med sin son varför han alltid var välkommen till sin syster, morbror, farbror och föräldrar att äta. På så sätt kunde han leva billigt. Han menade på att så var det för de som kom från hans land. Man tog hand om varandra i släkten. Vi behöver mer sådant tänk vi Svenskar. Om vi Svenskar tog hand om vår släkt skulle vi alla må bättre och vi skulle minska på bidragstrycket.

Kram från mig

I det här fallet är nog jag sötare än hunden