mammorkanocksatanka

Sommaren närmar sig ett slut. Känns nästan skönt. Längtar att komma tillbaka i normala rutiner.

När jag tänker tillbaka på min långa ledighet och semester blir jag nästan bedrövad. Visst… det är underbart att vara ledig. Men inget blir gjort. Jag har inte lyckats genomföra någonting av vad jag planerat. Allt är kvar, ogjort.

Nej, fram för hösten med späckat schema, så man känner pressen att inte skjuta saker framför sig. Kanske portalen till pojkarnas rum kan bli målad. Badhuset på måndagar och riktigt långa promenader med hunden efter 21,00. Det skulle både jag och hunden må bra av.

Funderar på att lägga in några hemliga semesterdagar. Dagar då familjen tror att jag är på jobbet men som jag tillbringar hos någon vän eller varför inte shoppar loss på IKEA.

Tror mer på att ha ledigt strödagar än längre ledighet nu när jag provat på det.

Känner lätt stress på jobbet. Allt är inte vad det ser ut att vara. Är trött på att försvara och förklara både för kunder och kollegor.

Ibland önskar jag att jag inte var så ”duktig”. Jag är inte bättre än många andra. Men tyvärr finns det alldeles för mycket fel och de ser jag. Försöker blunda utan resultat. Det jag ser har jag sett och det måste fixas.

Undrar om jag är knasig som längtar efter att fylla 50. Tänk så bekvämt det blev helt plötsligt. Så har man åldern att skylla på om man inte orkar, inte bara vikten. Kommer ihåg när jag var tonåring och de över 45 var ju att räkna som pensionärer. Tyvärr kommer nog inte min familj att gå på att jag ska slippa bara för att jag är äldst och 50. Men jag gillar faktiskt tanken på 50 år. För mig känns det som en tröskel till ”mognad”. Bara jag får behålla mitt barnasinne så spelar det ingen roll om jag skulle fylla 70.

”BARA JAG FÅR EN DATOR PÅ MIN FÖDELSEDAG”

Jag har aldrig önskat mig något så mycket som det på en födelsedag tidigare.

En semesterbild från Vadstena. 

Kram från mig idag