mammorkanocksatanka

Jag har av en vän, som jag har stor respekt för, fått en välförtjänt men vänligt näsknäpp. Den går ut på att jag måste, som ordspråket säger: Tänka innan jag skriver så jag inte skriver vad jag tänker. Man ska nog tänka till lite vad man säger och hur man uttrycker sig. I det här fallet har jag inte skrivit något som sårar eller på annat sätt är elakt. Allt jag skrivit är ju bara hur jag ser och upplever saker.

Problemet ligger i att jag kanske inte ska belysa mitt arbete så mycket. Redan nu tror ju många att vi, inom min yrkeskår, kan se allt om alla. Allt om personen liksom bara ” poppar” upp på skärmen så fort jag svarat och att jag då ser skulder och all möjlig historik om personen som ringt. Som jag uttryckte mig senast så kan man ju nästan tro det. Så är det ju inte, jag ser inte mycket om de som ringer. Vi måste göra aktiva val och kan i princip bara söka den information som kunden frågar efter.

Nu tänkte jag lämna mitt jobb och faktiskt har jag inte tänkt skriva så mycket om det i fortsättningen heller. Nu ska jag börja bli lite egotrippad har jag tänkt. Ska försöka att bara skriva om mig själv och vad jag vill ha ut av livet. Närmast nu vill jag få mitt hår att se ut som normalt hår. Gärna med en aning åt det lite yngre hållet. Men man måste vara reallist. Jag är inte 20 och ska inte heller försöka vara det. Men låt mig slippa det gråa. Jag är inte beredd att bli en gråhårig gumma än. Rund och korpulent gör inget. Men snälla….. mitt hår är min borg.

Ibland så skimrar den gråa utväxten så snyggt i den urfärgade röda trasslet på mitt huvud. Nästan så att det ser ut som silver. Jag önskar att det fanns någon typ av ”stopp och väx” för hår. Inte hårborttagningsmedel som för benen. Nej, bara att det ska sluta växa så utväxten inte kommer så fort. Nu tar det bara en vecka så ser jag en grå och tråkig kant. Efter 4 veckor kan det skimra lite vackert. När det gått 6 veckor har jag en läskig skräckbild som möter mig i spegeln på morgonen. Det finns inget som kan rädda de dagarna som jag råkar se mig i spegeln. Ofta går jag omkring utan att borsta håret (det gör det ju inte bättre) bara för att jag undviker att se mig i spegeln. Om jag skulle lägga en makeup någon dag så gör jag det så fort jag bara kan. Lyckas nästan få lite tunnelseende och bara zooma in ett öga i taget. Lite av en bedrift tycker jag.

Nästa samtal jag ringer blir till frissan. Snyggt hår till min 50 års dag. 

Kram från mig idag