mammorkanocksatanka

Hen debatten. Riktigt skrämmande. I alla tider har flickor varit prinsessor och pojkar polis.

Vi är män och kvinnor. Om man på grund av sexuell läggning skulle vara en man som gillar män, så är man fortfarande en man. Om man skulle känna att man lever i fel kropp som kvinna och känner sig som en man så är man tyvärr en kvinna tills man har gjort något åt det. Det är först när man genomgått hormonbehandling och kirurgiskt ingrepp som man kan få säga att man har bytt kön. Innan så lever man inte i någon mellan värld. Det finns två kön och inget annat. Det handlar inte om att förneka de olika alternativ av förhållanden som finns bland människor. Det går ju inte att komma ifrån men ibland så leker naturen med oss. Det känslomässiga centrat i hjärnan har helt andra känslor än den norm som vi är vana vid. Nu ska vi försöka gömma de fördomar som finns genom att redan i barnstadiet kalla alla barn för ”hen”.  Hur vi leker och beter oss är inte könsrelevant. Men forskning visar att om man ger en pojke en docka så kan han börja köra bil med den lika lätt som en tjej låter två bilar pussas. Det är normalt och ligger med ärvt i generationer. Det finns perioder i alla barns liv då de vill prova på att ha klänning, kissa stående, ha nagellack, listan kan göras lång.

Inget av detta är fel eller sjukligt avvikande. Vi ska fortfarande kalla våra barn för vad de är. Pojkar och flickor, han och hon. Snart får väl inte våra barn heta Sara eller Johan heller för då framkommer det ju vilket kön de är. Det som behövs är en större öppenhet för de olika typer av rellationer som finns. Det finns alla varianter och jag tänker inte nämna någon här. Det som jag anser vara viktigt är att man har känslor för varandra och att man i alla förhållanden uppträder med respekt. Då är all kärlek vacker.