mammorkanocksatanka

Nu har vi hedrat våra döda. Nu ska vi använda resten av året att hedra våra levande. Jag ska i ärlighetens namn säga att jag inte har tänt ett endaste ljus. Jag inte lagt en endaste extra tanke åt mina anhöriga eller vänner som gått bort. Jag tänker på dem lite då och då. Jag pratar med min pappa ibland. Han är inte så duktig på att svara tillbaka men jag vet ändå vad han skulle ha sagt.

För mig är en speciell dag att tända ljus på gravarna bara ett sätt att döva ett dåligt samvete. ”Jag tände i alla fall ett ljus vid graven på alla helgon”. Så ska det inte behöva vara. Jag besöker i princip aldrig min fars grav. Nu ligger den i en annan stad så det gör det lite svårare, men även när jag är där så går jag inte dit. För mig är graven tom. Han finns i mitt minne och alltså där jag är. Det innebär att jag kan tala med honom var helst jag är.

Detta har inte med religion att göra för mig. Jag tror inte på Gud, men det betyder inte att jag inte tror. Livet är så förbluffande att det är svårt att inte tro på någonting. Men om nu Gud skulle finnas varför skulle han bestämma att man ska gå till en grav och tända ett ljus. Jag tycker att det skulle vara bättre, att om man vill tända ett ljus, att göra det på något ställe som personen har uppskattat högt.  

Minnet efter våra nära och kära ska vårdas ömt och med spontanitet. Inte planerat till speciella datum. På så sätt kommer det aldrig att bli ett krav att gå till kyrkogården, man gör det för att man vill och känner en egen tröst i att vara där. För jag tror att det är det som det handlar om egentligen. Inte att hedra utan att vi ska få tröst och tid att gå vidare. Detta kan nu kännas lite motsägelsefullt. Men det jag vill ha sagts är nog att de som inte har tänt några ljus inte ska behöva ha dåligt samvete. Det finns andra sätt att hedra och fortsätta med sina liv när något tragiskt har hänt. Vill man minnas ska man göra det. Vill man fortsätta och lägga minnena bakom sig ska man få göra det. Men alla som har förlorat någon som satt spår i ens liv vet att närminnet kan blekna samtidigt som långminnet alltid kommer ihåg upplevelser som man har haft tillsammas. De kommer alltid att finnas kvar oberoende av hur många ljus vi väljer att tända.

Krama från mig idag