mammorkanocksatanka

Nu har vi åter bestämt oss för att dra ur jacket på den stationära telefonen. 99% av de som ringer vill sälja något eller göra en kundundersökning. Min man kan bara inte med sådana samtal, han blir alldeles knottrig över hela kroppen och kan inte uppföra sig anständigt. För att få behålla husfriden och att inte behöva låta de som ringer få en nära döden upplevelse så ha vi beslutat att koppla bort telefonen. Vi har ”Nixat” den, men tyvärr så ligger ju gamla säljare kvar och de som bara gör kundundersökningar fastnar inte i ”Nix”.

I skrivande stund talar min man i telefon och uppför sig faktiskt ganska trevligt. Han har tyvärr inte den yrkesvanan jag har att kunna avsluta ett samtal. Så det får visa sig när han är klar hur irriterad han kommer vara. Den som ringer skulle bara veta att han/hon är det sista samtalet som ringer på detta nummer. Nu gäller det att informera de få släkt och vänner som ibland och mycket slumpartat ibland ringer på hemtelefonen.

Jag har ju min bild av att det är bra med en hemtelefon eller i alla fall en telefon som alltid finns hemma. För tänk om jag vill ha tag i någon som är hemma så måste jag annars kanske ringa till halva familjen innan någon som befinner sig hemma svarar. Har jag otur är ingen hemma. Vad bra det hade varit om jag då bara behövt ringa ett samtal och om ingen svarar är ingen hemma.

Jag hör samtalet i bakgrunden och han har nu köpt någon försäkring, tror jag. Det ska i alla fall sändas en faktura för någonting, och försäkringar brukar vara det som min man faller för.

Samtalet är avslutat. Vi har nu blivit med en tilläggsförsäkring via OK/Q8. Jag ska kolla på den när alla papper har kommit. Min man tyckte att det verkade bra. Tur att det finns ångerveckor.

Kram från mig idag