mammorkanocksatanka

Vad är det som händer i Sverige. Trotts att folk blir mer och mer sjuka så läggs det mindre resurcer (procentuellt) på äldrevård, sjukvård och Försäkringskassan. Och varför blir vi sjukare och sjukare. Jag har slutat att bli förvånad när jag hör att någon av mina arbetskamrater går på piller. Jag går också på piller för humöret så jag vet att det kan behövas. Men varför har hela samhället blivit så att det är vanligare att man är så stressad och depresiv att man måste medicinera sig för att klara av en vanlig vardag.
Jag skulle vilja backa till början av 90 talet. Då (vad jag kommer ihåg) så var det ett annat tempo på jobbet. Man gjorde det som skulle göras och man mådde bra. Efter en tids barnledighet kom jag tillbaka till arbetsplatsen och allt var som förändrat. Trodde ett tag att det var jag som hade blivit lite lat och egentligen bara längtade hem till ungarna. Men så var det inte. Hela arbetsklimatet hade under bara några år hel förändrats. Nu var det inte kul att arbeta övertid längre. Det var ett krav och ett måste. Med återkommande övertid så inser man att detta kan inte vara en billig historia för arbetsgivaren. Det måste ju löna sig att anställa fler istället. Men med kortsiktiga lösningar så försöker arbetsgivaren hålla igång verksamheten. Det sliter på personalen som blir sjukare och sjukare som generar till ytterligare övertid då arbetet inte hinns med.
Vilket jävla ekorrhjul. Fan.. att man bara är 50. Det innebär att man är fast här i "minst" 15 år till. För vem vet när jag få gå i pension när regeringen håller på att se till att vi ska jobba längre och längre. Jag förstår att det handlar om pensionspengar. Men våra ungdomar behöver också komma in i arbetslivet (de stackarna).

 

Nu håller vi på att ändra kroppsbilden. På två sätt. Hårdträning i 30 dagar med hjälp av stöttande arbetskamrater som i grupp kommer träna varje morgon klockan 6 med endast vissa undantag. Redan 5 cm mindre i midjan efter 5 dagar. Nästa bild är min 50 års present. En ny tatuering. Den är inte klar då jag måste avbryta för att gå till jobbet. Så nu måste den läka i 4 veckor innan man kan ge sig på den igen. Det kommer bli så cool.

 

Fight kan man ha om mycket. Nu har jag startat en fight med min egen kropp. Nu ska den bli hälsosammare. Om jag samtidigt skulle gå ner några kilon så tackar jag inte nej till det. Det är via jobbet och vi har en arbetskamrat som personlig tränar. Detta kommer bli jättekul.

 

Hemma är det ju inte lika kul. Stackas karl med dålig knän. Men med lite tid och vila så ska vi få ordning på dem också,

 

Köpte simkort till badhuset idag. De kommer stänga under sommaren men då har jag det ju redan när hösten kommer. Det blir bra. Det är faktiskt skönt att simma. Man hör och känner hur det knakar och knastrar i alla leder och när man kommer upp känner man sig alldels mjuk och smidig (som en huggkubbe).

 

En arbetstkamrat ska lära mig knepet med att jogga. Det ska bli en utmaning,. Har alltid tyckt illa om att springa och sett avundsjukt på de som kan. De ser så avslappnade ut och liksom bara rullar på.

 

Hej mig i fighten

Tänk att vi fått haft vår i så många dagar. Nu väntar man bara på "aprilvädret". Det är svårt att tänka att all denna snö ska vara borta till början av maj. På tomten har vi en snöhög som är minst 3 meter hög. Lucies favoritplats. Funderar lite på vad som kommer hända när den har smält ner. Hon älskar verkligen att ränna upp och ner för högen och lägga sig platt på mage och se ut över tomten. Måste nog se till att bygga en egen kulle. Hela Nolby är ju full av gamla gravkullar och vi skulle ju kunna bygga en själv på vår gård. (utan grav). Vi har till och med tänkt på att bygga ett platt tak till friggeboden med en landgång upp som skulle kunna få vara hennes eget utkikstorn.

 

Nej, inte krig så illa är det inte. Det är inte illa alls egentligen. Men det blev en liten utmaning på gång. Jag och en arbetskompis ska ju åka till Ullared/Gekås om ca 5 veckor. Det pratar gärna och ofta om. Vi verkligen längtar efter att komma bort lite och bara bry oss om oss själva. Sen skojar vi friskt om vem som vi vill träffa, Ola-Conny eller Morgan. Och vad får jag se på Facebook. En annan arbetskamrat har varit i Ullared/Gekås och blivit fotograferad med Ola-Conny. Nu kan ju inte vi vara sämre. Nu har vi ju en riktig utmaning att få med både Ola-Conny och Morgan på bild.

 

Under tiden får jag väll låna en bild från nätet,

 

Kram från mig idag.