Hej Alla läsare. Jag skriver nu på en annan sida som heter. Nogg.se/personligt välkommen dit om ni vill fortsätta följa mig. Jag kommer kanske senare återuppta denna sida men den kommer nu ett tag att ligga lite vilande, Kram alla mina vänner
Vad är det som händer i Sverige. Trotts att folk blir mer och mer sjuka så läggs det mindre resurcer (procentuellt) på äldrevård, sjukvård och Försäkringskassan. Och varför blir vi sjukare och sjukare. Jag har slutat att bli förvånad när jag hör att någon av mina arbetskamrater går på piller. Jag går också på piller för humöret så jag vet att det kan behövas. Men varför har hela samhället blivit så att det är vanligare att man är så stressad och depresiv att man måste medicinera sig för att klara av en vanlig vardag. Jag skulle vilja backa till början av 90 talet. Då (vad jag kommer ihåg) så var det ett annat tempo på jobbet. Man gjorde det som skulle göras och man mådde bra. Efter en tids barnledighet kom jag tillbaka till arbetsplatsen och allt var som förändrat. Trodde ett tag att det var jag som hade blivit lite lat och egentligen bara längtade hem till ungarna. Men så var det inte. Hela arbetsklimatet hade under bara några år hel förändrats. Nu var det inte kul att arbeta övertid längre. Det var ett krav och ett måste. Med återkommande övertid så inser man att detta kan inte vara en billig historia för arbetsgivaren. Det måste ju löna sig att anställa fler istället. Men med kortsiktiga lösningar så försöker arbetsgivaren hålla igång verksamheten. Det sliter på personalen som blir sjukare och sjukare som generar till ytterligare övertid då arbetet inte hinns med. Vilket jävla ekorrhjul. Fan.. att man bara är 50. Det innebär att man är fast här i "minst" 15 år till. För vem vet när jag få gå i pension när regeringen håller på att se till att vi ska jobba längre och längre. Jag förstår att det handlar om pensionspengar. Men våra ungdomar behöver också komma in i arbetslivet (de stackarna).
Nu håller vi på att ändra kroppsbilden. På två sätt. Hårdträning i 30 dagar med hjälp av stöttande arbetskamrater som i grupp kommer träna varje morgon klockan 6 med endast vissa undantag. Redan 5 cm mindre i midjan efter 5 dagar. Nästa bild är min 50 års present. En ny tatuering. Den är inte klar då jag måste avbryta för att gå till jobbet. Så nu måste den läka i 4 veckor innan man kan ge sig på den igen. Det kommer bli så cool.
Fight kan man ha om mycket. Nu har jag startat en fight med min egen kropp. Nu ska den bli hälsosammare. Om jag samtidigt skulle gå ner några kilon så tackar jag inte nej till det. Det är via jobbet och vi har en arbetskamrat som personlig tränar. Detta kommer bli jättekul.
Hemma är det ju inte lika kul. Stackas karl med dålig knän. Men med lite tid och vila så ska vi få ordning på dem också,
Köpte simkort till badhuset idag. De kommer stänga under sommaren men då har jag det ju redan när hösten kommer. Det blir bra. Det är faktiskt skönt att simma. Man hör och känner hur det knakar och knastrar i alla leder och när man kommer upp känner man sig alldels mjuk och smidig (som en huggkubbe).
En arbetstkamrat ska lära mig knepet med att jogga. Det ska bli en utmaning,. Har alltid tyckt illa om att springa och sett avundsjukt på de som kan. De ser så avslappnade ut och liksom bara rullar på.
Tänk att vi fått haft vår i så många dagar. Nu väntar man bara på "aprilvädret". Det är svårt att tänka att all denna snö ska vara borta till början av maj. På tomten har vi en snöhög som är minst 3 meter hög. Lucies favoritplats. Funderar lite på vad som kommer hända när den har smält ner. Hon älskar verkligen att ränna upp och ner för högen och lägga sig platt på mage och se ut över tomten. Måste nog se till att bygga en egen kulle. Hela Nolby är ju full av gamla gravkullar och vi skulle ju kunna bygga en själv på vår gård. (utan grav). Vi har till och med tänkt på att bygga ett platt tak till friggeboden med en landgång upp som skulle kunna få vara hennes eget utkikstorn.
Nej, inte krig så illa är det inte. Det är inte illa alls egentligen. Men det blev en liten utmaning på gång. Jag och en arbetskompis ska ju åka till Ullared/Gekås om ca 5 veckor. Det pratar gärna och ofta om. Vi verkligen längtar efter att komma bort lite och bara bry oss om oss själva. Sen skojar vi friskt om vem som vi vill träffa, Ola-Conny eller Morgan. Och vad får jag se på Facebook. En annan arbetskamrat har varit i Ullared/Gekås och blivit fotograferad med Ola-Conny. Nu kan ju inte vi vara sämre. Nu har vi ju en riktig utmaning att få med både Ola-Conny och Morgan på bild.
Vilken påsk. Underbart att den snart är över. Vågar inte öppna något skåp eller gå över någon gata under hela påsken. Min man var igår (läs långfredag) i slalomacken och träckte båda knäna. Äldsta sonen som är hemma över påsk var hos en vän och blev biten i handen. Den andre sonen fick en blomkruka slängd i huvudet. Så idag fick vi ringa till vårdcentralen och kolla vilka som som skulle behöva en extra koll. Det var bara hundbettet som behövde medicineras med pencilin. Men min dotter och jag har hela dagen blivit anfallna av saker som ramlat ur frysen, kylen och diskställ. Så vi undrar lite om det inte är våra tur snart att bli skadade. Nu sitter vi lugnt framför TV.n och ska inte företa oss nått innan helgen är slut.
Vet inte vad som hände. Men i bilen igår så spelade Magus Uggla "jag och min far" och jag fick en sådan saknad över min pappa. Han gick bort för 10 år sedan den 30 mars. Jag hade inte alls tänkt att lägga någon speciell uppmärksamhet till detta då jag lite då och då tänker på honom och att jag inte tror att han skulle bry sig om vi skulle samlas vid graven hela familjen just för att det gått 10 år. Om jag ska vara riktigt ärlig så betyder själva gravplatsen ingenting för mig. Han finns i mitt hjärta och följer mig vart jag än går och ligger inte i ett svart hål.
Den här låten spelas ju lite då och då, så den känsla som for över mig var förvånande. Så jag vill bara skänka min pappa en lite extra tanke. Kommer sakna dig, alltid.
Idag har min dotter lurat mig att träna, Lurat och lurat.... men hon fick tjata ganska bra till jag gick med på att ge det 20 minuter. Det var allt hon krävde. Jag ska erkänna att jag skäms. Jag har upptäckt att jag saknar magmuskler. Trodde i alla fall att jag hade några även om de var vilande. Men de fanns inte där. Men min dotter sa att de skulle de och jag får väll tro på på henne. Hittills har jag aldrig kommit på henne att ljuga. (men hon har ett pokerfejs). Hon ska nog få tjata in mig i träningsrummet igen men det ska jag inte berätta för henne. Hon ska få tjata och jobba för det. Ska fortsätta att spela lite svårflörtad även om jag faktiskt vill träna.
Jag satt hela natten från onsdagen till torsdagen och jag fick till det med skatteverket. (Får jag verkligen hoppas) För nu är det deklarerat och klart. Pengar tillbaka innan sommaren. Karln fick sitt blåa kuvert idag och han fick också tillbaka. Han har tyvärr sålt lite aktier (och då menar jag verkligen lite) så han måste fylla i någon 4 "någonting" blankett till sin deklaration. Så vi får se vad det blir av den sen när den är klar. Han kanske måste betala tillbaka vad vet jag.
Jag kunde idag läsa på Facebook att man redan nu kunde kolla sin skatteåterbäring på nätet om man hade e-legitimation. Ve och fasa. Här jobbar man med datorer hela dagarna och betalar räkningar via nätet. Men hur man använder ett e-leg har jag ingen aning om. Vet inte ens om det är det jag har när jag loggar in för att betala räkningarna. Jag är glad bara det funkar. Får nog snällt bara sitta ner och vänta på deklarationen i papparsform.
Men det finns fler roliga saker att vänta på. Nästa vecka samlas hela familjen för att fira påsk. Det ska bli jättekul att få hem Martin några dagar. Ska laga lasange och andra maträtter som jag vet att han gillar.
Världens bästa Vårdcentral. Det klagas så mycket numera på läkarvården. Jag har bara bra erfarenhet de senaste åren. Inga kötider i telefon. De ringer upp nästan på en timme. E-brev besvaras snabbt och enkelt och aldrig några svårigheter att få en snabb tid. De har alltid akuttider så man kan komma samma dag. Tack för en privatiserad läkarvård. Ett e-brev och jag kunde hämta ut medicinen på väg hem från jobbet.
Nu är det betalt och klart till Ullared. Bussen hämtar runt 7 på morgonen och sen blir det över 9 timmar på buss. Det känns både mysigt och jobbigt. Men eftersom jag ska åka med en jätte mysig kompis kommer det bli stört kul. Mys på kvällen och storchopping på dagen för att mysa igen och 9 timmar på buss innan man är hemma.
Får inte glöma bort att det är bröllopsdag när jag kommer hem.
Nu låter det som om det är imorgon som vi far. Men nej...... det är inte förrän söndagen den 5 maj. Men en sak har man lärt sig med åldern Tiden går fortare än man tror. Det är verkligen kul att ha något att se fram emot. Nu ska det skrivas inköpslista.
Jag har en oro i kroppen. Kan det vara vårkänslor tro. Känns som om jag har något som är ofärdigt och måste avlutas. Det gör att jag inte kan koncentrera mig på viktiga saker. Men vad är det igentligen som är viktigt. Att vika in tvätten, fönstren ska putsas eller att man måste sola i den första vårsolen. Listan kan göras lång. Allt är viktigt fast på olika plan. Men det är inte sådana saker som gör att jag känner mig ofärdig. Nej, ganska övertygad om att det är mitt misslyckande med mig själv. Måste ta nya krafttag att minska ner på mat och socker. Denna överkonsumtion av kalorier gör att man går omkring med ett lätt illamående.
Fan....Jeanette skärp dig nu!! Du vet att du kan!!!
Vaknade med en helvetes huvudvärk. Kom inte ens upp ur sängen för att ta en treo. Anders "min vardags hjälte" klev frivilligt upp och fixade morgondrinken åt mig. Sen har det bara varit att hålla sig lätt drogad under resten av dagen. Har ändå lyckats med ett besök i Birsta och när vi kom hem fått rent på diskbänken medans Anders har damsugit hela huset.
En dag som startade med smärta och skinande sol slutade i alla fall lyckligt med moln och mycket mindre smärta. Håller tummarna att det inte är en tredagars. Men den känns lite annorlunda även om jag fortfarande har lite ont så är det mycket bättre.
Igår var jag med några arbetskamrater till Södra berget för bowling och att äta gott. Riktigt trevligt var det. Innan var det några som samlades hemma hos en av tjejerna för att äta lite ost och kex. Huset hon bodde i var helt fantastiskt. Ett hus fullt av vinklar och vrår. Helt underbart. Men så är även hon en underbar människa så det passar henne verkligen.
Det blev mycket skratt under kvällen. Men jag börjar bli lite för gammal, skämta bara. Jag har aldrig gillat att vara ute sent. Så hemgång runt 22 passade mig perfekt.
Idag så har det verkligen varit växlade väder. Från sol från en klarblå himmel till snö och regn. Nu är det bara mulet och det är mitt humör också. Borde vara glad när mina ungar gör saker men jag saknar dem då. Äldsta som inte bor hemma längre och som jag saknar mer än jag vågar nämna för att inte bli kallad för pjoskig. Och nu for den mellersta till fjällen och är borta nästan en vecka. Tur jag har karln och "lilltjejen" samt alla djur hemma.
Nu har jag varit ledig i 4 dagar. Det är inte bra att vara ledig längre perioder så här har jag märkt. Jag blir lätt arbetsskygg. Längtar inte speciellt till jobbet imorgon. Men jag ska inte klaga. Arbetar bara 2 dagar innan jag är ledig en dag igen. Sen är det bara torsdag-fredag kvar innan helgen. Har ett riktigt lyxschema några veckor framöver.
Idag har vi byggt ett eget hemmagym. Vi har flera olika maskiner för både rygg, mage, armar och ben. Jag tänker inte inviga det idag men jag hoppas få rutin att sitta runt en timme några gånger i veckan. Kanske ska jag be sonen att göra ett bra träningsprogram åt mig.
Nu börjar nedräkningen till Ullared. Ska med en vän ta en bussresa till nedre delen av Sverige för att storhandla. Man kan ju tycka att man är rätt så puckad att betala massa pengar för att resa iväg så långt när man har Birsta runt knuten. Här har vi ju Rusta, ÖB, Skopunkten och säkert 5 olika sportbutker och många många fler butiker. Får inte glömma bort IKEA. Jag klarar inte av att besöka alla butiker på en dag utan att bli helt stört i huvudet. Det går ju faktiskt bussresor hit också.
Men resan går ju inte bara ut på att shopa. Det är ju själva äventyret att få komma iväg. Sitta på en buss i över 9 timmar och bara ha ansvaret för sig själv. Gå i en och samma butik och bra frossa. Det gäller ju att ha stora plånboken med sig och att man inte har köpt massa saker hemma redan. Det ska finnas utrymme i garederob och plånbok för det här äventyret. Tänk sen att få sätta sig i lugn och ro efter dagen och bara mysa innan resen hem dagen efter. Ska be barnen och man att skriva en önskelista om det är något speciellt de vill ha. Har det varit snälla kanske tomten kommer extremt tidigt iår.
Häromdagen satt jag och skrev en hel massa i bloggen. Det handlade om våren och den sol som faktiskt började titta fram. När jag sedan letade efter någon bra bild till texten så la hela datorn upp. Och jag fick starta om allt. Jag blev så himla less att jag orkade inte skriva om allt.
Men nu sitter jag här efter två dagar ledigt på jobbet och två dagar kvar innan jag ska infinna mig på jobbet igen. Solen har inte direkt strålat på mig men det har varit mysigt väder. Ett par timmar i stallet varje dag för att mocka och fodra.
Våran stallhyresvärd har fått axeln ur led och har lite svårt med vissa sysslor. Men hon är fantastisk på att hålla igång och gör så mycket hon bara kan.Jag trodde att vi skulle få extra mycket att göra men det är faktiskt inte så farligt. Men jag försöker ställa upp så mycket jag kan.
Tanken var att åka och hälsa på svärfar i helgen. Tyvärr har han blivit så förkyld att han inte orkade med besök. Tur att man har så mycket att göra hemma så att helgen inte blir långtråkig.
Igår var jag till apoteket för att köpa min blodtycksmedicin då jag börjat få ont i huvudet igen. Har känt tryck över huvudet under någon vecka. Ve och Fasa när jag kommer ner och receptet gick ut för precis en vecka sedan. Om jag gått precis när jag fick känningarna skulle det inte varit något problem. Nu måste jag boka besök på VC och jag tycker sånt är så jobbet. Känns som jag springer där stup i kvarten med olika problem. Känns som jag säkert har 3-4 olika anledningar bara just nu. Men inga som är livshotande utan det värsta är nog bara lite molande och irriterande värk i handlederna.
Nu måste det få ett slut. Jag älskar mitt jobb och jag har inget emot att ta samtal från arga personer. Men när de svär och ger sig på mig personligen så blir jag så otroligt besviken. Ar inte människan klokare än så att se skillnad på oss som är anställda och de som skapar regler och lagar. Jag är anställd och min uppgift är att följa de lagar och riktlinjer som finns. Sen gäller det att vara öppen för alla personligheter och ödmjuk och förstå att de flesta som ringer ser sig som unika och att deras situation är speciell och därför behöver behandlas speciellt. Det är inget fel i det då varje individ självklart ser till sig själv först när de hamnar i en svår situation. Det är vi som tar samtalen som, tyvärr, ser att ingen är unik. Allt för många har en alldeles för pressad ekonomisk situation idag. Men det ger dem inte rätt att lägga all aggression på mig. I samtal har jag lättare att bemöta ilskan då jag kan kan "prata ner" personen så att den förstår att det inte är mig som de ska lägga skulden på och jag kan också förklara deras egen roll i det som har uppstått. Men när de sänder e-brev som osar svavel och garvsyra så blir jag riktigt irriterad. Man kan inte svara sakligt på ett e-brev där det står helvete, parasiter och jävlar samt ibland även värre ord. Jag känner hur jag skulle vilja svara med samma mynt att skriva att "skithög kan du vara själv och det är inte mitt fel att du inte har läst på vad du har skrivit under". Men det vet jag är helt omöjligt, Jag måste vara saklig och så pedagogisk jag bara kan för att förklara vad som hänt och hur det lättast reds ut. Det är tur att vi även har de här som ringer och tar kontakt och som förstår att vi bara är anställda och att vi verkligen gör allt för att informera och göra så fördelaktiga och rättvisa beslut som det bara är möjligt. En dag på jobbet kan verkligen gå från ena ytterligheten till den andra,