Julen är över och nu börjar vi om från början.Min jul har varit över förväntan och nyår kommer nog inte bli sämre.
En av de julgåvor som jag fått kommer påverka fler än bara mig. Ni som läser min blogg kommer att få ta del av den. Min äldsta son har nämligen kommit på den briljanta iden att skänka mig in stylad blogg. Jag kommer att få hjälp med att piffa upp den här tråkiga miljön och få den lite mer lockande. Jag är salig över detta. Jag är så otroligt nördig när det gäller datorer och att det är svårt att förstå att jag över huvud taget har något som jag vill kalla blogg. Men jag gillar iden av att jag skriver och vem som helst kan läsa det. Nu har ju jag inte marknadsfört min blogg speciellt, och det kanske är lite tur då den kanske inte håller så hög kvalitet.
Men nu kommer jag få lite krav på mig. Stil kräver Stil och jag ska försöka att skaffa mig de rätta rutinerna och en bra röd tråd. Problemet är att jag är så himla splittrad. Jag skulle kunna skriva att jag gått ner 5 kg. Men alla skriver om utseende och vikt. Jag skulle kunna skriva om mina barn, men de skriver så bra om sig själva och jag har ingen nytta av att leva mitt liv genom dem. (Men jag älskar dem alla så innerligt). Min man tänker jag verkligen inte skriva om. Han hatar allt vad som har med bloggar och Facebook att göra. Så mannen och barnen kommer jag bara nämna vid väldigt speciella tillfällen. Foton.. finns överallt. Jobbet. Ja, här har jag verkligen mycket att skriva om. Men jag undrar jag om min arbetsgivare skulle gilla det. Mitt jobb skulle nog sitta ganska löst då.
Vi har mycket regler och lagar att följa på mitt jobb. Men ibland börjar jag undra om vi verkligen är så seriösa som vi försöker påvisa. Senaste är ju den reklamkampanj som kommer gällande att man inte längre ska behöva sända in vabb-intyg (intyg som visar att barnet inte varit på dagis/förskola). Det ska bort för att ” det har påvisat att regelbunden användning av blanketten markant ökar risken för huvudvärk och förekomsten av s.k. dåligt humör ”. De ville visst visa att vi som myndighet fortfarande hade glimten i ögat.
Det återstår att se hur det här tas emot av kunderna.
Året är snart slut och jag har bara 2 arbetsdagar kvar. Men det var ju inte riktigt sant. Med jul och nyår innan detta året vekligen är slut så har jag 10 arbetsdagar kvar. Varje dag till årets slut kommer jag arbeta för högtryck. Det är bullar som ska bakas, skinka som ska griljeras, gäster som ska underhållas och det ska hållas undan hemma så att allt inte slammar igen med gäster från första dagen till efter nyår. Nu är ju mycket av det här ett kärt besvär men det är inte desto mindre slitsamt och kanske även jobbigare än att vara på jobbet. Jobbet är ren rutin. Man vet för varje minut vad man ska göra och hur man ska hålla ordning på saker och ting. Hemma är mer ett organiserat kaos undre långhelgerna. Alla har något som de vill ska ske och ska göras. Och som mamma vill man ju att alla ska få som de vill. Man känner sig ganska sliten åt alla håll och då kan det vara skönt att få åka till jobbet och "vila upp sig"
Under den här vecka sin har gått har jag hjälpt mitt mellanbarn (19 år) att tapetsera hans rum, Det har faktisk varit riktigt roligt. Vi har arbetat bra ihop och vi är fortfarande sams. (det är faktiskt sant) Och inte för att skryta, det blev riktigt bra. Men det här extra jobbet har gjort att jag inte riktigt har hunnit med de julrutiner som jag vanligtvis burkar vara klar med någon vecka innan jul, som lussekatter, janson och köttbullar. Så nu gäller det i helgen att sätta fart. Ett dygn har 24 timmar så något ska jag väl hinna med. Men som sagt gäster kommer redan imorgon (lördag) och det finns redan inbokat flera andra aktiviteter som jag gärna vill hinna med. Bland annat ska vi ha en liten julritt på stallet. Det blir min man som rider tillsamman med några andra och jag och någon till tar bilen och möter upp med fika i skogen. Det vill jag inte missa. Sen har vi köpt en ny soffa som ska hämtas och det vill vi inte heller missa. Så inte går man sysslo lös heller bara för att det är en julefrids helg. Snarare tvärt om mer stress än vanligt. Men jag måste säga att jag på något vis ändå känner ett julelugn. För jag vet att man inte måste hinna med allt. Det man hinner det hinner man och det är ingen som kommer dö om det inte står janson på julbordet. Det gäller att prioritera. Och om det är något jag kan så är det att prioritera. Sen om jag prioriterar rätt är en helt annan sak.
Har tänkt på hur olika vi uppfattar miljöer. Min fristad kan vara den andres fängelse eller värsta mardröm. Inte undra på att det är svårt att ordna trivsamma miljöer när alla har sådana olika förväntningar och krav.
Vi har fått det suveränt anpassat till vår häst där han står nu. Ute dygnet runt med möjlighet att gå under tak. Obegränsat med mat som kan ätas på från insidan och utsidan av vindskyddet. Om vädret skulle bli allt för dåligt så finns det möjlighet att ta in honom i en box. Det låter som rena lyxet och så känns det också ibland. Nu under vintern så krävs det ju lite mera arbete. För även om de går ute så måste hagen mockas för att inte dynga ihop helt. Vattnet och höet måste fyllas på varje dag samt att man ser till att halmbädden under taket är fräsch. Nu hjälper stallvärden till med detta också då hennes unghingstar går i samma hage. Men 3 hästar kan skita, äta och dricka ganska rejält. Så det finns jobb åt oss alla. Men det jag vill ha sagt är att jag trivs så bra i stallet samtidigt som jag vet att det finns de som tycker att det bara är jobbigt att tänka på att åka dit.
De har inte mer eller mindre sysslor, bara annorlunda. De har ett moraliskt dilemma som jag slipper när det gäller hur man på ett smidigt sätt ska fördela fodret under dagen. Det är inget olösligt problem. Men det handlar om att vara lite kaxig och styv i korken och stå på sig och det är inte lätt när man kan känna sig i behovssituation. Detta är på en plats som personer betalar för att få vara på. Tänk att betala och sedan må dåligt för att vara där. Det är inte riktigt rätt kan man tycka. Här har man då flera val. Att på skarpen säga ifrån och komma med konstruktiv kritik och försöka förbättra situationen eller flytta. Det handlar om ömsesidig förståelse och respekt.
Samma situation som det är i mitt stall där jag trivs, men de finns de som inte gör det eftersom man faktiskt inte kan tillfredsställa alla, är det på min arbetsplats. Om man är 115 stycken i samma lokal så kommer det alltid vara både för kallt och för varmt samma dag. Vi kommer aldrig att vara helt nöjda. Vi har haft ett högt sjuktal på mitt jobb och vi ska förbättra det genom att tala om hur vi ska öka frisktalet (vi ska sluta prata om hur vi ska minska sjuktalet). Det samma går igen i allt. Vi måste sluta att focusera på det negativa och se det positiva. Trevliga arbetskamrater, mini gym, massagestol och om man bara förbereder sin tid möjligt till ledighet lite när som helst. När man sedan gör sitt val mellan för och nackdelar så måste man se vad man har och vad får. Jobbet på ICA kanske inte är så glamoröst när du jobbar till 21.00 en lördagskväll eller på julafton.
