mammorkanocksatanka

Året är snart slut och jag har bara 2 arbetsdagar kvar. Men det var ju inte riktigt sant. Med jul och nyår innan detta året vekligen är slut så har jag 10 arbetsdagar kvar. Varje dag till årets slut kommer jag arbeta för högtryck. Det är bullar som ska bakas, skinka som ska griljeras, gäster som ska underhållas och det ska hållas undan hemma så att allt inte slammar igen med gäster från första dagen till efter nyår. Nu är ju mycket av det här ett kärt besvär men det är inte desto mindre slitsamt och kanske även jobbigare än att vara på jobbet. Jobbet är ren rutin. Man vet för varje minut vad man ska göra och hur man ska hålla ordning på saker och ting. Hemma är mer ett organiserat kaos undre långhelgerna. Alla har något som de vill ska ske och ska göras. Och som mamma vill man ju att alla ska få som de vill. Man känner sig ganska sliten åt alla håll och då kan det vara skönt att få åka till jobbet och "vila upp sig"

Under den här vecka sin har gått har jag hjälpt mitt mellanbarn (19 år) att tapetsera hans rum, Det har faktisk varit riktigt roligt. Vi har arbetat bra ihop och vi är fortfarande sams. (det är faktiskt sant) Och inte för att skryta, det blev riktigt bra. Men det här extra jobbet har gjort att jag inte riktigt har hunnit med de julrutiner som jag vanligtvis burkar vara klar med någon vecka innan jul, som lussekatter, janson och köttbullar. Så nu gäller det i helgen att sätta fart. Ett dygn har 24 timmar så något ska jag väl hinna med. Men som sagt gäster kommer redan imorgon (lördag) och det finns redan inbokat flera andra aktiviteter som jag gärna vill hinna med. Bland annat ska vi ha en liten julritt på stallet. Det blir min man som rider tillsamman med några andra och jag och någon till tar bilen och möter upp med fika i skogen. Det vill jag inte missa. Sen har vi köpt en ny soffa som ska hämtas och det vill vi inte heller missa. Så inte går man sysslo lös heller bara för att det är en julefrids helg. Snarare tvärt om mer stress än vanligt. Men jag måste säga att jag på något vis ändå känner ett julelugn. För jag vet att man inte måste hinna med allt. Det man hinner det hinner man och det är ingen som kommer dö om det inte står janson på julbordet. Det gäller att prioritera. Och om det är något jag kan så är det att prioritera. Sen om jag prioriterar rätt är en helt annan sak. 

Kram från mig idag