mammorkanocksatanka

Att vara mamma kräver nerver av stål. När de är nyfödda är vi rädda för akutspädbarnsdöd. De växer upp och de når högre och högre så man måste börja passa vassa saker och att de inte ska ramla in i bordkanter eller något annat vasst. Sen ska de börja gå till dagis eller förskola. Då är vi oroliga att de inte ska bli väl behandlade av lärare eller av sina kamrater. (och kommer de få några kamrater) När de sedan ska börja ta sig till skolan själv så blir vi rädda för trafiken. Även om vi litar på våra egna barn att de ska stanna vid rött ljus och se sig för så vet vi med statistik att alla bilister inte stannar vid rött ljus.

Sen blir vi oroliga för hur det ska gå i skolan. Kommer de få de betyg som behövs för att komma in på den gymnasielinje som de önskar. En annan oro är ju om de inte ens har en enda aning om vad de ska bli när de ska bli ”stora” hur skall de då kunna göra ett genomtänkt gymnasieval.

Sen kommer åldern når det ska börja festas ute och man vet att alkohol kommer in i bilden. Man försöker stoppa det in i det längsta. Men ju mer förbjudet det blir desto större blir nyfikenheten och risken är att det slår över. Sedan kommer något som både oroar och är en lättnad. De får körkort.  Då är man orolig för att de är ute på vägen en lördagnatt men glad över att de är nyktra.

Tro inte att oron avtar med åldern. Nej, nu kommer oron om jobb, ekonomi och eventuellt eget boende. Jag kan inte i min vildaste fantasi se något av mina barn flytta hemifrån, men jag vet att det inte är långt borta. Äldste sonen söker jobb och de ligger inte i Sundsvall.

Nu får man inte stressa upp sig för det här men det är verkligen svårt som mamma att lägga oron åt sidan. Jag frågade en gång min mamma när hon slutade oro sig för mig. Hon svarade att det hade hon aldrig gjort. Så skaffar man sig barn är det bra att se till att man har Samarin i medicinlådan. För oron kommer finnas med resten av ditt liv även om du kommer lära dig att bearbeta och hantera den så att du inte alltid kommer ligga sömnlös. Mina barn är det bästa jag har och att behöva oroa mig för dem är det minsta jag kan göra för dem.  

Kram från mig idag